Messmörsbröd med blåbär

Jag känner mig faktiskt lite duktig när jag bakar mitt eget matbröd. Och doften av nybakat som sprider sig i huset är obeskrivlig, bara den ger en sorts belöning.

Och tänk, den där första skivan man skär, när brödet fortfarande är lite småvarmt. Med en klick smör som sakta smälter och lite flingsalt. Oslagbart gott, eller hur?

Genom att baka med bikarbonat kan man helt enkelt bara röra ihop ingredienserna. Och sedan klicka ner degen i en form. Man spar tiden för olika jäsningar och själva knådningen. Och den enda disken är skönt nog bara bunken, sleven och formen.

Den här typen av bröd har följt mig sedan jag var barn. Min pappa bakade något liknade. Han prenumererade på receptkort, som noggrant placerades i en brun plastlåda med lock. En typisk 70-talsgrej gissar jag. Vad som kanske var mindre typiskt, på den tiden, var att det var pappa som samlade recept, och inte mamma. Hur som helst började både mormor och farmor baka detta enkla filmjölksbröd. Så var man än kom i familjen bjöds det på samma bröd.

Numera är jag alltså tredje generationen i vår familj, som rör ihop världens enklaste matbröd. Fast jag följer sällan grundreceptet slaviskt, oftast ser jag det som en mall och använder de ingredienser som finns hemma. Den här gången blev det, till exempel, messmör istället för lingonsylt. Och torkade bär eller frukt är ju alltid gott i bröd, precis som nötter och mandel.