Italien är inte ett enat kök, varje region har sin egen tradition. Cucina regionale, det regionala köket, är i högsta grad levande och man ser en tydlig stolthet i den lokala traditionen. Arancini kan man visserligen njuta av i många delar av landet, men de gyllengula och frasiga bollarna är ursprungligen en specialitet från Sicilien där saffransrisotton är vanlig. Sicilien har också en gammal tradition av vad vi idag kalla streetfood där det lagas en mängd olika friterade rätter, Arancini tillhör helt klart de mest populära.
Men de här supergoda risottobollarna äts inte enbart som snabbmat – de är precis lika vanliga som antipastorätt. Själv gör jag gärna Arancini och njuter ihop med annan italiensk plockmat och olika charkprodukter. Och precis så kommer vår middag att se ut i kväll, plockmat är faktiskt det vi äter mest på fredagar. Trots ”enkelheten” ger det alltid den där fredagslyxiga känslan som kan vara så oslagbart skön.
Arancini
Arancini betyder ”en liten apelsin” och är en specialitet från Sicilien där saffransrisotton är vanlig. Sicilien har en gammal tradition av vad vi idag kallar streetfood – och här lagas mycket friterade smårätter, Arancini tillhör de mest populära. Men de här supergoda risottobollarna äts inte enbart som snabbmat – de är precis lika vanliga som antipastorätt. Själv gör jag gärna Arancini och njuter ihop med annan italiensk plockmat och olika charkprodukter. Smeten kan du med fördel göra i god i tid och förvara i kylen.
Ingredienser
20 stycken
- ½ g saffran
- 2 ½ dl torrt vitt vin
- 1 gul lök
- 1 vitlöksklyfta
- 100 g smör
- 2 ½ dl risottoris
- 1 smulad peperoncino eller 1 krm chiliflakes
- 7 ½ dl vatten
- 2 tärningar kycklingbuljong
- 1 ½ dl riven pecorino eller parmesanost
- 1 ägg
- 20 stora basilikablad
- 1 mozzarella, 125 g
Till fritering
- ca 2 dl panko
- ca 8 dl solrosolja
Instruktioner
1. Låt saffranet dra i vinet. Skala och hacka lök och vitlök.
2. Smält smöret i en gryta. Fräs lök och vitlök i smöret utan att det tar färg.
3. Tillsätt riset och låt det fräsa med någon minut. Häll på vin, saffran och peperoncino och låt det koka in.
4. Koka upp vatten med buljong och håll buljongen varm.
5. Tillsätt den varma buljongen i risotton, lite i taget, låt den koka in innan mer tillsätts. Fortsätt att koka på samma sätt cirka 20 minuter. Ta kastrullen från värmen och blanda i ost.
6. Låt riset kallna och blanda i ägget. Låt gärna riset stå till sig i kylen.
7. Forma riset till 20 bollar. Gör ett hål i varje boll med tummen, lägg i ett basilikablad och en liten ostbit i hålet. Täck över med ris.
8. Rulla bollarna i panko och låt dem vila i kylen cirka 1 timme.
9. Värm oljan till 180 grader i en tjockbottnad gryta. Eller prova med en bit bröd, blir den snabbt gyllene är oljan klar att använda. Fritera bollarna till en gyllene färg, i omgångar, cirka 3 minuter. Lyft upp med hålslev och låt rinna av på dubbelt hushållspapper. Servera Arancinin varma eller rumstempererade, men nyfriterade.
Jag känner mig faktiskt lite duktig när jag bakar mitt eget matbröd. Och doften av nybakat som sprider sig i huset är obeskrivlig, bara den ger en sorts belöning. Och tänk, den där första skivan man skär, när brödet fortfarande är lite småvarmt. Med en klick smör som sakta smälter och lite flingsalt på toppen – oslagbart gott, eller hur?
Den här typen av bröd har följt mig sedan jag var barn, min pappa brukade baka något liknade. Han prenumererade på receptkort, som noggrant placerades i en brun plastlåda med lock. En typisk 70-talsgrej gissar jag. Vad som kanske var mindre typiskt, på den tiden, var att det var pappa som samlade recept och inte mamma. Hur som helst, med tiden började också mormor och farmor att baka brödet – så var man än kom i familjen bjöds det på samma bröd.
Numera är jag alltså tredje generationen i vår familj som rör ihop världens enklaste matbröd. Fast jag följer sällan grundreceptet slaviskt, oftast ser jag det som en mall och använder de ingredienser som finns hemma. Den här gången blev det, till exempel, blåbär, mandel och messmör istället för barndomens lingonsylt.
Rotfrukter, kål, svamp och pumpa. Ungefär så ser basen i min matlagning ut just nu. Och för mig är den mörka årstiden dessutom detsamma som sopptid.
Hurra för dig Kladdkakan – i morgon firar vi din dag! Gissar att jag inte är ensam om att svänga ihop det här superälskade bakverket idag eller under morgondagen.
Mer höst än så här blir det nog inte. Nu vill man verkligen kura in sig tillsammans med allt som skapar mys. Och vad kan väl passa bättre än att låta ett långkok puttra i ugnen?
Mistralen blåste vild och kall genom Rhonedalen den där dagen. Ove och jag bestämde oss för att ta en promenad, trots att vinden gjorde att det kändes nästan omöjligt. Men ett par timmar senare var vi inbjuda på lunch hos vår granne, så frisk luft och någon form av fysisk aktivitet kändes nödvändig, i förebyggande syfte. En fransk måltid kan ju faktiskt innebära hur mycket mat som helst.