Cranberry Martini

Jag är nog egentligen ingen drinkmänniska. Eller förresten, det här var väl inte världens bästa inledning, jag som har tänkt att slå ett slag för min fredagsdrink. Fast vad jag egentligen menar är att när jag vill ha nå´t gott i glaset blir det oftast vin. Jag 

är ju dessutom väldigt intresserad av vin. Men jag gillar absolut en god drink, det är bara det att jag inte är så bra på att blanda dem. Och helt ärligt, jag köper aldrig ”100 olika ingredienser” för att fixa till en drink. Bara för att sen ha en massa halvfulla flaskor stående, som vi egentligen inte har plats för. 

Att jag för en herrans massa år sedan gick en grundläggande bartenderutbildning känns väldigt avlägset. Och jag kan för mitt liv inte minnas att jag haft någon användning för den. Likaså har jag gått en barista–snabb–kurs, men ett fint mönster i den skummade mjölken har jag, hittills, heller inte lyckats prestera.

Men jag har ändå några drinkar som jag tycker om och ”klarar av”. Det här är en av dem. Jag gillar visserligen en vanlig Drajja också. Men så här års, när jag vill ha lite höstfeeling, brukar det alltid bli den här varianten med cranberry. Eller på hederlig svenska: tranbär.

Däremot tycker jag alltid det känns lyxigt att njuta av en proffsigt blandad drink när jag ”går på lokal”. Men det känns som väldigt länge sedan. Men nu när den ofrivilliga pandemi–karantänen verkar vara över börjar det bli dags igen. Känns som hög tid att svida om från mjukisbyxor till något snyggare, rota fram mascara och läppglans från gömmorna längst bak i badrumsskåpet, besöka en cool bar och njuta av läckra drinkar.

Men det kommer inte att ske i kväll – för om några timmar står det fredagshäng i hemmamiljö på mitt program. Och under tiden jag fixar en lättlagad middag tänker jag sippa på en Cranberry Martini. Musikvalet överlåter jag till Ove, det är inte heller min starka sida. Trevlig helg!