Man kan väl säga att jag gjorde någon form av tonårsrevolt den där gången när det stod klart för mig att min mamma hade anmält mig en sommarutbildning på hushållsskola.
Eller arbetsläger som jag själv valde att kalla det.
Så här i efterhand kan min lilla revolt tyckas tämligen oskyldig. Och jag är säker på att många föräldrar skulle vara oändligt tacksamma om deras barn var så oskyldiga som jag var.
Då jag förstod att jag inte på något vis skulle slippa undan var jag ju helt enkelt tvungen att visa mitt missnöje. En fullt naturlig reaktion. Min lilla protest bestod helt enkelt i åstadkomma en utseendeförändring – åt det punkiga hållet.
Tuperat hår, svartmålade läppar, svartsotad ögonmakeup, trasiga kläder och pappas gamla trädgårdsjacka i skinn.
Min ambition var helt klart att chocka de där “präktiga hushållslärarna på vischan”. I bästa fall skulle de skicka hem mig. Men detta visade sig bli en av mina bästa somrar – än idag kan jag minnas den som oskyldig sommarlycka!
En sommar med mycket matlagning och en massa ny kunskap. För mig var Borsjtj – den ryska rödbetssoppan – en ny och synnerligen positiv bekantskap. Och än idag är detta en av mina favoritsoppor. Ibland gör jag den som ett långkok där jag först kokar högrev som läggs i soppan, och basen blir förstås den goda buljongen från köttkoket. Men så här till vardags blir det alltid en snabblagad vegovariant.
Och just det – för er som undrar. Efter sommaren byttes min punklook mot rosa benvärmare, men det tuperade håret bestod.
Vegoborsjtj med smetana och saltgurka
Den ryska rödbetssoppan som vegovariant. Den friska smetanan är klassisk att klicka i soppan, och saltgurka ger en lika spännande som god smakbrytning – den blir verkligen pricken över i.
Ingredienser
4 portioner
- 500 g rödbetor
- 1 morot
- 1 klyfta vitkål, ca 250 g
- 250 g fast potatis
- 2 gul lök
- 2 vitlöksklyftor
- smör
- 1, 6 liter vatten
- 3 tärningar grönsaksbuljong
- 3 lagerblad
- 2 msk röd– eller vitvinsvinäger
- salt
- nymald peppar
Till servering
- persilja
- smetana eller gräddfil
- saltgurka
Instruktioner
1. Skala och grovriv rödbetor och morot. Lägg undan ungefär 1 dl av rödbetsrivet, det ska användas på slutet.
2. Strimla vitkålen. Skala och skär potatisen i bitar. Skala och hacka lök och vitlök.
3. Fräs alla grönsaker, utom den lilla mängden rödbeta, i smör i en gryta, cirka 10 minuter.
4. Häll på buljong och lägg i lagerblad. Koka under lock cirka 30 minuter.
5. Blanda i den kvarstående rödbetan i soppan strax innan den är färdig. Smaka av med vinäger, salt och peppar.
6. Strö över hackad persilja och servera med en klick smetana och skivad saltgurka.
Jag har sagt det förut – men det tål verkligen att upprepas. Knäckebrödet som tillverkas av våra norska vänner @sigdalbakeri är verkligen mitt favoritknäcke.
Just nu verkar varenda kotte stå med fingrarna i saffransdegen – åtminstone om man ska tro på vad man ser i instagramflödet.
November. Gårdagen bjöd på allt från regnrusk till strömavbrott. Så småning om kom elen tillbaka, åtminstione till viss del. Ett badrum höljt i mörker blev följden.
Visst kan julgodiset göras nyttigt och utan socker. Rawfood–bollar är något som jag gärna svänger ihop – och nu när advent, glöggtider och jul nalkas brukar jag blanda i pepparkakskryddor i mina dadelbollar.
I går blev det viltkött här hemma. Vi har ingen jägare i familjen, så det hör inte till vanligheterna.
Bara en massa klassiska godsaker. Ryggbiff, pepparrot, senap, äggula och ryggbiff.
Kärt barn har många namn. Och det stämmer verkligen in på svartkålen. Palmkål är det namn som jag känner igen från min uppväxt. Antagligen för att någon tyckt att den ser ut som en palm, och kanske kan man undra hur många palmer den personen sett. Men en del säger också italiensk grönkål.
Den här helgen har Ove stått för matlagningen här hemma. I och för sig är det inget ovanligt när man har en matlagningsintresserad man. Men den här helgen har jag verkligen inte bidragit till mer än att öppna vinet. Och förresten, helgen är ju inte slut än – men jag vet redan att söndagens matlagning kommer att se likadan ut.
En kompis frågade om det här receptet, som jag bjudit henne på för länge sedan. Och såklart blev jag också sugen, men kände att jag måste nog hålla mig tills helgen kommer.