En varm sommarkväll på en terass i södra Frankrike. Dags för Aperitif. På det gamla stenbordet dukas det fram Tapenade, getost, solmogen melon och rostade skivor av lantbröd som gnidits med vitlök och en smakrik olivolja. Allt inköpt under de svala morgontimmarna på den lokala marknaden. En oslagbar kombination av sött och salt.
I de immiga glasen, ett svalt rosévin.
Låter som en dröm, eller hur? För just under varma sommardagar ropar kroppen verkligen efter salt, såväl som sött. Nu har det visserligen varit väldigt varmt här också i några dagar. Men höstkänslan börjar bli påtaglig. Och längtan efter något annat än oliver och melon börjar även den kännas påtaglig. I alla fall hos mig.
Men de somriga smakerna är jag inte riktigt beredd att släppa än. Jag tar med mig örterna, kaprisen och citronen från sommarens Tapenade hem till den svenska hösten. Och låter dessa smaker möta skogen och svenska kantareller. Ja, just det – sardellerna får jag förstås inte glömma. De är är ju en superviktig ingrediens. Men vi har ju vår ansjovis, precis lika god den. Så självklart får min höstiga kantarelltapenad en god sälta från ett par ansjovisfileer.
Istället för getost brer jag pepparrotsost på rostade crostini, innan jag toppar med det ljumma kantarellfräset. Och Voila! Där har vi ett spännande smakmöte, våra underbara nordiska smaker har mött de sydfranska. Här hemma kommer vår fredagskväll att inledas med de här delikata tilltuggen, innan vi hugger in på kräftorna. Trevlig helg alla vänliga blogg– och instagramvänner!
Tapenade på kantareller
Tilltugg med nordisk. Tapenade är i originalet en sydfransk olivröra som smaksätts med sardeller och kapris. Här får röran ge inspiration till kantarellerna som smaksätts med kapris, timjan och ansjovis.
Ingredienser
Cirka 3 dl (räcker till cirka 16 stycken crostini)
- 1 liter färska kantareller
- 2 vitlöksklyftor
- olivolja
- 1 krm socker
- 4 ansjovisfiléer
- 1 1/2 msk kapris
- 1 1/2 msk färsk timjan
- 1 1/2 tsk citronsaft
- salt
- nymald peppar
Crostini
- lantbröd, gärna av surdeg
- pepparrotsost (färdigköpt)
- hackad gräslök
Instruktioner
1. Ansa och hacka kantarellerna. Hacka vitlöken. Fräs svampen på svag värme i olivolja tills vätskan kokat in, cirka 15 minuter. Tillsätt vitlök och socker och fräs ytterligare ett par minuter.
2. Hacka ansjovis och kapris. Blanda i ansjovis, kapris, timjan och citron. Koka ihop någon minut och smaka av med salt och peppar. Servera röran ljummen.
3. Crostini: Sätt ugnen på 225 grader. Skiva brödet och skär i lagom stora bitar. Rosta i mitten av ugnen. Låt kallna.
4. Bred ett lager pepparrotsost på brödet vid servering. Toppa med kantarelltapenade och hackad gräslök.
Sensommaren har verkligen visat sig från sin bästa sida de senaste dagarna. I helgen kändes det som semester igen. Vi träffade vänner, grillade och avslutade middagen med de här enkla och fräscha Melonskålarna.
Min vinintresse är stort. Det växte framför allt under åren vi bodde i Frankrike. Vi bodde mitt i Rhonedalen, inte långt från Châteauneuf–du–Pape, så det gick liksom inte att “värja sig”.
Nu är den här, den tiden på året som så många ser fram emot – svampsäsongen!
Hemkommen efter en svamputflykt kan man förstås trolla fram hur mycket läckra maträtter som helst. Men idag är det fredag. Och för mig är pizza typiskt mysig fredagsmat. Så vad kan väl passa bättre en höstig fredag som idag än kantarellpizza? Den här varianten är en bianco, alltså utan tomater. Istället toppar jag pizzan med Västerbottensostkräm – det blir så gott ihop med kantarellerna. Härliga fredag och härliga svampsäsong!
Det här med smakkamrater som trivs i varandras sällskap. I den här rätten handlar mötet om sötma, sälta och strävhet. Sötman från ugnsbakade rödbetor och honung, sälta och strävhet från ost. Tillsammans bildar det något sjungande gott i munnen. Det här är ett utmärkt exempel på att välmatchade smaker inte alls behöver vara svårt att fixa till. Och visst är det en skön typ av matlagning att bara kunna sätta in något i ugnen och veta att det sköter sig själv?
Att sticka ner betor i en form med grovt salt är en metod som jag gillar. Det känns både lagat och fräscht på samma gång. Betorna är ett gott tillbehör till grillad lax och kött, såväl som kyckling. Ja, helt enkelt till det mesta faktiskt. Om betorna ska serveras ihop med lammkött passar det jätterbra att byta ädelosten mot getost. De är också goda ihop med en matig linssallad om man vill ha vego. Så hurra för den härliga skördetiden som börjar nu! Och hurra för goda rätter med ugnsbakade rotfrukter!
Victoria, Mirabell och Reine Claude.
Just i helgen blev det kakbak för min del. En sockerkaka med smak av kanel och vanilj.
Här hemma blir det kräftor i helgen. Jag är kräftberoende och så här års är det näst intill otänkbart för mig med en helg utan dessa krabater. Som barn fiskade vi själva kräftor på landet i Västmanland. Jag har fina barndomsminnen av att stora delar av släkten samlades, det blev ett “familjeprojekt”. Med, vad jag minns, väldigt traditionell könsuppdelning. Männen hade ansvaret för själva fisket och kräftburarna. Kvinnorna skötte matsäcken. På den tiden var det “tillåtet” på ett annat sätt.
Men åter till helgens kräftfest. Lite mer mättande godsaker runt omkring vill man ju ha. Västerbottensostpaj är väl något som de allra flesta brukar bjuda på. Det klassiska receptet är jättegott tycker jag. Men trots det brukar jag ändå göra den här “utökade” varianten. Eftersom det är säsong för squash känns den naturlig att använda just nu. Och tillsammans med spenat, purjolök och dill blir den här varianten av Västerbottenspaj lite extra. Och den passar såklart precis lika bra ihop kräftorna!
Tidig onsdagmorgon. Brommaflyget dundrar in, skrämmande lågt över bostadsområdet. Den nitiska trädgårdsfirman drar igång hela sin maskinpark, någon slänger tomglas. Sopcontainrarna töms med ett fasligt buller. Någonstans där borta hörs sirener från ett utryckningsfordon, bussar och bilar drar förbi. Två hundar skäller på varandra. Ett barn skriker. Med andra ord, en typisk morgon i centrala Stockholm. Välkommen vardag. Saknar redan tystnaden.
Typiska råvaror så här års är ju squash och tomater. Personligen lagar jag gärna Medelhavsinspirerade rätter med både tomater och squash. Vitlök, olivolja, örter och sardeller – själva sinnebilden av det Provençalska köket. För mig känns det som de mest naturliga smakerna ihop med dessa fantastiska sensommargrönsaker.
När det gäller det här med att jobba är jag något av en expert på att lura mig själv. Jag liksom hittar ställen där man normalt sett inte jobbar. Då känns det inte så påtagligt att det faktiskt är en arbetssituation. Som idag till exempel. Ute har det spöregnat. Alltså ett utmärkt tillfälle att jobba. Men egentligen skulle jag ju helst vilja ha en ledig söndag. Alltså kryper jag upp i sängen med en pläd, massa kuddar och myskläder. Och på så sätt nästan lurar jag mig själv. Ute regnar det, jag myser i sängen – och jobbar inte alls!
Sedan ett par dagar tillbaka är vi åter i Stockholm, och nu finns inte längre någon återvändo. Som egenföretagare kan jag känna en viss stress över att jag varit lite för lat den här semestern. Och nu är det mycket att ta ikapp. Så en regnig söndag passar mig egentligen alldelses utmärkt. Men samtidigt vill jag ju inte alls att sommaren ska ta slut. Och fortfarande vill jag ha en fot kvar i sommarköket, innan höstmaten tar vid.
Nu är det inte så där värst lång tid kvar på min semester. Nedräkningen är helt klart väldigt påtaglig. Vad som är än mer påtagligt är känslan av vemodighet. När man liksom inte vill att det ska vara över. När man stormtrivs med det här “lunket” som infunnit sig – och man är inte ett dugg sugen på att vardagsstressen ska ta över.
I stan händer det aldrig att någon tittar förbi på en fika. Aldrig någonsin. Där är vi alla lika upptagna, och när det kommer på tal om att ses – då åker kalendrarna fram. Dessutom tar det ganska lång tid innan man lyckas hitta en passande dag eller kväll för att ses. Och att “bara” träffas för en kopp kaffe, det finns bara inte. Det är det helt enkelt ingen som tar sig tid till.
Det är ju inte direkt som när farmor bullade upp med alla sju sorter. Men att kunna bjuda på en sort är strålande – i alla fall för att komma från mig. Det hänger väl också ihop med att man har lite mer tid och lugn att kunna baka just under sommaren.