Är någon nyfiken på att prova en ny sorts glögg – varsågoda, här är recept på en vackert gyllengul och jättegod hjortronglögg. Jag spetsar gärna min med en skvätt calvados eller cognac, men den fungerar även bra att servera alkoholfri.

Kryddig hjortronglögg
Numera finns ett ganska brett sortiment av äppelmust som håller god kvalitét. Vissa sorter är grumliga, andra är klara, båda varianterna fungerar lika bra i den här goda hjortronglöggen. En skvätt calvados eller cognac ger det där lilla extra men glöggen fungerar också utmärkt att servera alkoholfri.
Ingredienser
cirka 2 liter
- 500 g frysta hjortron
- 2 dl strösocker
- 6 dl vatten
- 1 bit färsk ingefära, ca 100 g
- 4 kanelstänger
- 2 stjärnanis
- 12 kryddnejlikor
- 1 liter äppelmust
- 1 1/2–2 dl calvados eller cognac
Till servering
- torkade blåbär & mandel
Instruktioner
1. Tina eller halvtina hjortronen. Koka ihop hjortron, socker och vatten så att sockret löser sig.
2. Mixa med mixerstav till en sås. Sila genom en sil så att kärnorna försvinner, mosa ur all vätska med en träslev.
3. Skala och skär ingefäran i grova bitar. Koka upp hjortronlagen tillsammans med ingefära och torkade kryddor. Låt dra 4–5 timmar, man ska känna smaken av kryddorna tydligt. Plocka upp kryddorna.
4. Blanda den silade lagen med äppelmust och värm. Spetsa med calvados eller cognac.

Advent närmar sig med stormsteg och nu vankas det glögg såväl som adventsmingel. Personligen är jag inte stormförtjust i glögg, istället brukar jag göra egna varianter som är mindre söta.
I fjol var Pink Gin, eller rosa gin, helt klart en sommarens hetaste trender. Och jag är helt säker på att den här goda trenden håller i sig även den här sommaren. Jag menar, vem vill inte njuta av sommarkvällarna med en rosa Gin tonic i handen?!
En dessertsoppa med clementiner är lika fylld av smak som färg och energi.
Proppmätt efter julmaten, men ändå sugen på något sött?
Vin chaud, som är fransmännens svar på vår glögg, värmer härligt när det är ruggigt utomhus och passar även bra på glöggminglet. Här gör jag en variant med extra kryddor och spetsar med Marsala, det goda söta vinet från Sicilien.
Jag är nog egentligen ingen drinkmänniska. Eller förresten, det här var väl inte världens bästa inledning, jag som har tänkt att slå ett slag för min fredagsdrink. Fast vad jag egentligen menar är att när jag vill ha nå´t gott i glaset blir det oftast vin. Jag



Som barn på nytt, med en termos i skidspåret eller pulkabacken. Eller en kopp värmande ”vuxendryck”, spetsad med några stärkande droppar. Den varma chokladen, med eller utan vispgrädde på toppen, blir man aldrig för gammal för. Jag tänkte bjuda på två av mina favoriter av ”vuxendrycken”.

Kanske kan jag bli en skogsmänniska i mitt nästa liv, för i detta är jag tyvärr för ormrädd för att uppskatta tjusningen och lugnet med skogen. Men trots min rädsla ger vi oss ut till skogs åtminstone ett par gånger per säsong. För den där välmående känslan av egenfunnen svamp eller bär går ju knappast att finna i mataffären. Ängsligt går jag alltid alldeles för tätt inpå min man och spejer efter krälande rörelser, en mindre bra taktik om man vill lyckas fylla sin medhavda korg. Och jag behöver väl knappast påpeka att det inte heller är jag som gör de finaste upptäckterna.
