Får jag lov att fresta med något till drinken eller kanske till 12–slagets bubbel?! Gruyère och champagne – en klassisk kombination. Egentligen tycker jag att en bit rumsvarm Gruyère eller Comté är det ultimata tilltugget till ett glas champagne, gärna en Vintage som legat några år på jästfällningen och fått en härligt brödig ton.
Men sprödvarma krustader som fylls med smörstekta skogschampinjoner och Gruyère känns onekligen lyxigare. Jag använder de bedårande små krustaderna “Cestini” från Zeta – äntligen kan man köpa vackra krustader! Och tillsammans med ett glas bubbel tänker jag njuta och unna mig känslan av glamour i vintermörkret.
Krustader med Gruyère och smörstekta champinjoner
Tilltugg med den goda osten Gruyère passar lika bra till drinken som till 12–slagets bubbel.
Ingredienser
12 stycken
- 75 g skogschampinjoner
- smör
- 1 1/2 tsk finhackad färsk rosmarin
- 50 g Gruyère (1 1/2 dl finriven)
- 2 msk naturell färskost
- salt
- nymald peppar
- 1 förpackning Zeta krustader Cestini, 12 stycken
Instruktioner
1. Hacka och stek champinjonerna sakta i smör. Blanda i rosmarinen mot slutet. Låt kallna.
2. Finriv osten och blanda med svamp och färskost. Krydda med salt och peppar.
3. Vid servering: Sätt ugnen på 200 grader. Fyll krustaderna med svampblandningen och ställ dem på en plåt.
4. Värm i mitten av ugnen 8–10 minuter. Servera nygräddade.
Avignon, några dagar före jul. Utanför fönstret vräkte snön ner, något som är synnerligen ovanligt i södra Frankrike. Inomhus värmdes vi av en sprakande gigantisk eldstad. För några timmar glömde vi vinterrusket utanför och hängav oss åt en fantastisk långlunch, på det där sättet som bara sker i Frankrike.
Hands upp om någon inte gillar choklad? Tänkte väl det, inte en hand så långt ögat kan nå.
Ett liv i raggsockor. Så har min julhelg sett ut. Trots att vi i senaste poddavsnittet pratar om vikten av att klä upp sig och göra sig fin för varandra – även om julen kommer att firas väldigt lugnt. Så blev det alltså inte för mig. Raggsockor och myskläder av tvivelaktigt snitt, så har dresskoden sett ut. Men det har onekligen känts passande ihop med blåst, brasa och fårfällar.
Varför i herrans namn spökar Malta i vår klassiska svenska juldessert? Malta var tidigt berömt för sina fina apelsiner, och om en rätt garnerades med apelsiner brukade man säga “à la Malte”. Lät väl lite mer exklusivt och exotiskt gissar jag. Allt klingar ju vackert på franska! Vet inte direkt om min “à la Malte” är speciellt exotisk, men barndomsgod det är den. Fast min variant är inte riktigt så som den var när jag växte upp. För när jag själv får bestämma nöjer jag mig inte med apelsiner – jag vill gärna ha “extra allt och extra gott” – så den blir extra julgod med hallon, vanilj och mortlad kardemumma.
Nej, vi har faktiskt inga traditionella julstjärnor i våra fönster. Istället har vi en sorts franska ståltrådsarbeten som ser ut som stjärnor. Egentligen var det väl tänkt att de enbart skulle hänga där under den period som man normalt sett har sina julstjärnor och adventsljusstakar framme.
Nog var han en stilig herre, Edvin Adolphson, den gamla skådespelaren. Och hans stumfilm “Janssons frestelse” från 1920–talet lär ha gett namnet till den krämiga ansjovisgratängen. Får jag lov att bjuda på den lilla anekdoten:
Köttbullar, vår älskade nationalrätt. Men numera vet de flesta av oss att de inte är så där genomsvenska som vi så gärna vill tro.
