Klassisk italiensk pastarätt med aubergine och tomat – och precis som alltid med det italienska köket är det få ingredienser, men ändå massor av god smak.
I originalet ingår ricotta, men den här gången blev det mozzarella eftersom det var som ”huset förmådde”. Och självklart, eftersom det är säsong för tomater – så här års gör jag alltid min Pasta alla norma på färska tomater.
Pasta alla norma
Klassisk italiensk pastarätt med få ingredienser och fantastiskt god smak. Ett måste är att blanda såsen med pastan så att den fastnar både inuti och på utsidan av pastan. Rigatoni är lite tjockare pastarör som är perfekta när man vill att såsen ska fasta på pastans insida. Men om du inte hittar rigatoni i din butik går det också bra att använda penne.
Ingredienser
4 portioner
- ca 400 g rigatoni eller penne
- 1 stor aubergine
- solrosolja
- 500 g färska tomater
- 1 mozzarella
- 2 vitlöksklyftor
- 1 peperoncino eller 1 krm chiliflakes
- ¾ dl olivolja
- salt
- 2 dl riven parmesanost
- 1 kruka basilika
Instruktioner
1. Skär auberginen först i skivor och därefter i strimlor som är ungefär lika tjocka som en tumme.
2. Stek auberginen i rikligt med het solrosolja i en gryta. Stek i omgångar. Låt auberginen rinna av på hushållspapper.
3. Skär tomater och mozzarella i små bitar. Skala och hacka vitlöken. Smula peperoncinon.
4. Fräs vitlök och peperoncino/chiliflakes i olivolja utan att det tar färg. Tillsätt tomater och aubergine. Koka på ganska hög värme utan lock så att överflödig vätska kokar bort, cirka 5 minuter. Smaka av med salt.
5. Koka pastan enligt anvisningen på förpackningen. Häll av kokvattnet.
6. Vänd ner pastan i tomatsåsen. Tillsätt mozzarella, parmesanost och basilikablad. Blanda noga runt så att pastan täcks med såsen och osten smälter.
Själv gillar jag att laga husmanskost på söndagar. Tror det hänger ihop med att jag känner mig angelägen om att vårda våra traditioner, till vardags finns sällan tiden.
Något mer matigt till kräftorna brukar det väl oftast bli. En inte alltför vild gissning är att Västerbottenspaj brukar finnas på de allra flesta kräftskivor.
Blev så sugen på blåbärsdessert i går. Hade egentligen tänkt göra smulpaj eftersom jag inte hade lust att göra något tidskrävande. Men ändrade mig i sista stund. Blev den här busenkla cheesecaken i glas istället.
Den vanligaste kakan i cheesecake brukar vara digestivekex. Men de små mandelbiskvierna, som man vanligen serverar till nyponsoppa, ger en god smak som passar fint ihop med blåbären.
Under min uppväxt var kräftfisket en självklarhet så här års. Numera har jag inte längre den möjligheten, men jag är säker på att alla fina minnen gjort att jag är kräftnarkoman.
I betalt samarbete med @oenoforos bjuder jag på
Just den här fräscha fruktigheten av päron, honungsmelon och citrus, som är Proseccos signum, har jag tagit fasta på för att matcha mitt fräscha tilltugg. Ett frasigt flatbread passar utmärkt att inleda festen med – varför inte som en härlig start på kräftskivan?
För dig som också vill bjuda på ekologiskt italienskt bubbel finns Castelmare Prosecco Diamond Edition Extra Dry, Nr 54329, på Systembolaget för 110 kr. Om du inte hittar Proseccon på just ditt Systembolag går det självklart bra att beställa. Länk till vinet:
Sensommarens lyxigaste förrätt: hemgjord kräftsoppa. Men att servera soppan i små koppar och bjuda ihop med andra smårätter på kräftskivan är förstås också en variant av sensommarlyx.
Själv odlar jag inte bönor – men så här års passar jag alltid på att ”skördenjuta” från butikernas grönsaksdiskar. Just nu blir det en hel del vaxbönor och haricots verts. Fast helt ärligt är just bönor inget som får min man att jubla, dock finns det två rätter som alltid brukar går hem:
En kaka som egentligen inte alls behöver någon presentation, den är precis så som man vill att en kladdkaka ska vara: seg, kladdig, platt och med lite sprucken yta. Den här varianten bakar jag i långpanna, alltid praktiskt om man blir många, t ex på kräftskivan.
Det där med sol och bad är inte riktigt min grej. ”Nå´n där uppe” ville att jag skulle bli rödlätt, blek och fräknig – med andra ord, jag tål inte solen. Bränner mig i ett huj, eller den här tiden på året kanske det passar bättre att säga: jag blir röd som en kräfta.
Så här års ligger det också nära till hands att tänka på Albert Engströms klassiska affisch inför folkomröstningen om rusdrycksförbud 1922: Kräftor kräva dessa drycker. Mitt val av text skulle nog snarare bli: en klassisk kräftskiva kräva goda smårätter. Här är ett ”smårätts–bidrag” som jag enkelt brukar svänga ihop: frasiga snurror med kräftor, Västerbottensost och nordiska kryddor som dill och kummin.