Fortfarande några påskdagar kvar. Kanske full fart med släkt och vänner för en del av oss. Kanske en lite lugnare tillvaro för andra. En del passar på att öppna upp säsongen för sommarstugan, andra drar till fjälls. Många hoppas nog på att njuta av vårens första kaffe utomhus, i en lugn stughörna med lä. Eller kanske blir det en snödriva i skidbacken med nosen i vädret.
För min del blir påsken snöfri. Vi är på Öland. Däremot blir det många och långa promenader. Och fyr i brasan, kanske säsongens sista. För snart måste väl ändå värmen komma, även till våra breddgrader?
En kopp varmt te brukar vara oslagbart när man kommer in och är lite kylslagen. Men jag tycker också att påskens mysfaktor blir extra hög med ett glas skummig äggtoddy.
Äggtoddyn är verkligen en allround–dryck med flera användningsområden. Förutom som ”mys–dryck” tycker jag att en toddy fungerar perfekt som påskdessert. Särskilt om man ätit lite för mycket av påskmaten och inte vill ha en tung dessert. Då känns toddyn fjäderlätt och lägger sig som bomull i magen.
Äggtoddy med vanilj och mörk rom
Påskens favoritdryck. Fluffig och len, fungerar lika bra som mysdryck som en enkel dessert så här i påsktid.
Ingredienser
4 glas (ca 8 dl)
- 4 ägg
- ½ dl strösocker
- ½ urskrapad vaniljstång
- 1 krm kanel
- 3/4 dl standardmjölk, 3%
- 3/4 dl vispgrädde
- 1 tsk rivet apelsinskal
- 2 msk pressad apelsin
- ½ dl mörk rom eller cognac
- ½ krm salt
- 2 msk strösocker till marängen
Instruktioner
- Dela äggen i gulor och vitor.
- Vispa äggulor, socker, vaniljfrön och kanel till en fluffig smet med elvisp.
- Vispa ner mjölk, grädde, apelsinskal, apelsinsaft och rom.
- Vispa äggvitor och salt till ett fast skum. Vispa ner 2 msk socker, lite i taget, och vispa till en maräng.
- Vänd ner spritsmeten, lite i taget, i marängen. Använd en slickepott och arbeta försiktig med luftiga tag. Servera äggtoddyn genast.
Just idag går själva startskottet för påskhelgen. Påsken brukar jag också uppleva som startskottet för den ljusa årstiden. Nu märker man verkligen, från dag till dag, hur ljuset såväl som naturen ändras.
Jag tycker inte alls att det var ett lätt beslut. Fortfarande hade inte granen tappat ett enda barr. Dessutom har den skänkt oss så fin stämning och ljus under en längre period. Och vårt sätt att säga tack var alltså att kasta granen på soptippen. Jag är helt klart kluven. Å ena sidan vill jag ha ljus, vår, sommar och plantera blommor. Å andra sidan tycker jag nästan att julgranen blivit en trogen vän till familjen.
Men nu är alltså granen slängd. Och påskhelgen är här. För mig som gillar mat är förstås påsken en härlig mathelg. Och ingen påsk utan lamm.
I år byter jag potatisgratängen mot en potatispaj och såsen mot en röra. Och istället för den traditionella steken blir det helstekta lammracks. Just racks tycker jag är en väldigt smidig styckningsdel, som går fort och enkelt att tillaga.
Men för dig som är sugen på något med långkok kan jag passa på att puffa för mina vinkokta lammlägg som du hittar här på bloggen, under rubriken kött. Jättegoda, de med. GOD PÅSK!
Hon heter Colette och hon hade en fantastisk sydfransk gård, på en vacker plats bland vinfälten. Eller rättare sagt, hennes man ägde den vackra gården. Hon var helt tokig, på ett positivt sätt. Fylld av livsglädje och galna upptåg. Hennes högljudda skratt fyllde det rum hon klev in i, liksom hela hennes person.
En byggnad på ägorna inreddes till Bed & Breakfast, modell de luxe, med tillhörande pool och relaxavdelning. För att frun skulle få något att göra. Men när själva inredningsuppdraget var slutfört hade Colettes intresse för denna hobbyverksamhet svalnat. Synd att uthyrningen aldrig fick ta fart kan tyckas. Allt var verkligen magnifikt in i minsta detalj.
Min första bekantskap med ”Ägg i cocotte” stod just Colette för. De varma äggen serverades som förrätt på en middag. En tillställning som sedan kom att utvecklas till en vild, galen och blöt fest. Precis som alla hennes middagar hade en tendens att göra.
Olyckskorparna fick tids nog rätt. Äktenskapet kraschade. Trakten blev en smula mer grå, och trafiken betydligt lugnare, utan Colette och hennes gula sportbil.
Jag tror faktiskt att min man skulle kunna leva på gravad lax. Enligt honom är den alltid rätt. På frukostmackan, såväl som till lunch, mellanmål och middag. Personligen är jag lite mer konservativ, speciellt vad gäller mina frukostar. Jag är väldigt traditionell och äter helst inte gravlaxmackor till morgonkaffet.
Helst gravar jag laxen själv. Eller, ännu hellre, får min man göra det. Familjens ”gravlaxstjärna”. Men det här med att grava lax tar ju trots allt lite tid. Och det är inte alltid som planeringen och framförhållningen fungerar optimalt. Men köper man färdig vill man förstås hitta så bra kvalitét som möjligt.
Hur som helst, nog om själva laxen. För en klick sås till vill man ju ha. Personligen tycker jag att den färdigköpta hovmästarsåsen är för söt. Men om den är det enda som finns att tillgå brukar jag röra ner en klick crème fraiche och extra dill, det ger lite friskhet och dämpar sötman. Men helst gör jag förstås min egen gravlaxsås. Den tar bara några minuter att röra ihop, så det är helt klart värt besväret.
Det jag gillar med påsken är att den känns opretentiös. Inga hysteriska julklappsinköp, inga glöggbjudningar eller andra måsten. Man är inte heller så väderberoende som vid midsommar. Det är klart, visst vill jag också ha fint väder. Men man planerar ju inte för utomhusaktiviteter eller att äta utomhus påsamma sätt som under midsommarhelgen.
Men visst är det många matdagar som ska fyllas under en långhelg. Någon av dagarna verkar de flesta av oss äta en påskbuffé med sill, lax och ägg. Och något med lamm hör ju också helgen till. Men även kyckling är typisk påskmat tycker jag.
Under våra år i Frankrike hade vi så gott som alltid gäster över påsk. Då brukade jag ofta göra den här Medelhavsinspirerade kycklingen med oliver. Det här med att lägga alla ingredienser i samma form och sätta in i ugnen tilltalar mig. Speciellt om man blir många.
Kanske ni, precis som vi, kommer att vara på landet under påskhelgen. Vid sådana tillfällen känns det extra praktiskt att bara använda en ugnsform istället för massor av kastruller. Att minska på disken är ju alltid tacksamt.
Söt, frisk, len och knäckig. Så ser min påskpaj ut. Den friska passionsfrukten bryter perfekt mot det söta och knäckiga täcket. Det är alltid trevligt med olika kontraster. Det här med att salt möter sött, kallt möter varmt eller att mjukt möter knaprigt. Kontraster trivs alltid tillsammans.
Vet inte om paj egentligen varit omodernt nå´n gång. Åtminstone inte dessertpajer. För en söt paj med en klick lättvispad grädde verkar ju vara något som alla älskar. Men för mig personligen är det helt ointressant om det nu är så att pajen inte varit den mest trendiga rätten genom åren. Jag tycker att en paj på många sätt är den optimala bjudrätten. Speciellt om man blir många.
Dels för att pajer går att förbereda. Dessutom är det lätt att göra dem, nästan omöjliga att misslyckas med skulle jag säga. Och faktiskt är det ju så att alla tycks gilla paj.
Just den här pajen bör man göra i god tid och förvara i kylen så att den får ”sätta sig”. Pajskalet kan man dessutom förbereda ett par dagar i förväg, bara man har plats i kylen. Men man kan faktiskt också trycka ut degen i formen och frysa den. Sen tar man ut den direkt från frysen och förgräddar. Vad säger ni? Låter det inte som den perfekta påskdesserten?
Hej, jag heter Nalle. Jag är fyra år och min kropp är fylld av risgryn. Egentligen är jag mycket äldre än fyra år, till och med mer än tjugo, har jag hört. Fast det bryr jag mig inte om för jag tänker aldrig bli stor.
Jag är adopterad. Min första hem var i en affär. Där bodde jag i en stor korg, tillsammans med andra nallar, som också var fyllda med risgryn. Som tur var fick jag komma till min familj. Alla älskar mig jättemycket. Det var därför som jag till slut gick sönder. Alla pussar så mycket på mig så att jag blir utsliten. Fast det gör inget, för jag älskar dem också, lika mycket tillbaka.
Jag får massor av saker som jag tycker om. Mest tycker jag om våfflor. Helst vill jag att de görs som en tårta, med grädde och sylt mellan varje våffla. På toppen vill jag har bär och en flagga. Ungefär som en pannkakstårta. Skulle jag tvingas välja mellan pannkakstårta och våffeltårta skulle jag nog bli jätteledsen. Men jag behöver aldrig välja för jag brukar få båda, ungefär varannan gång.
Jag är inte alls bortskämd. Jag brukar bara få det som jag tycker bäst om. Förresten får väl alla barn godis och sån´t som de gillar på helgerna? Jag får inte så mycket godis, men våfflor eller pannkakstårta brukar det bli nästan varje helg. Det kallas lycka. Åtminstone för en liten Nalle. Hej då!
Tänk vilken bra bjudrätt lasagne är. Bara att varva alla goda ingredienser i en form och låta ugnen göra jobbet. Med andra ord, perfekt mat om man blir många. Dessutom brukar ju en pastagratäng ätas med lika stor glädje av stora såväl som små.
Att äta pasta är en urgammal tradition i Italien. Redan under antiken upptäckte man att mjöl och vatten kunde arbetas samman till en deg som man kunde koka. Romarna gjorde en sorts platt pasta som de kallade laganà, vars namn går igen i dagens lasagne. Och den klassiska lasagnen på Bologneiskst vis är lika omtyckt i hela Italien, men också över hela världen.
Enkla fiskrecept är i alla fall något som jag behöver fler av. Det här är ett av mina favoritrecept, och det har verkligen blivit en gammal trotjänare som följt mig under många år. Ibland får jag höra att det är krångligt att laga fisk. Och visst kan man göra krångliga fiskrätter, men man kan förstås också göra det hur lätt som helst. Den här fräscha ugnsbakade fisken med medelhavsingredienser är bland det enklaste man kan göra. Med fräscha råvaror av bra kvalitét behöver man inte krångla till det mer än så.
Idag åker vi till Öland. På grund av att vinterns stormar och snöoväder har vi inte varit där på ett tag. Känns lite nervöst att inte veta vad vädrets makter kan ha ställt till med. Som vanligt vill vi komma fram till huset så fort som möjligt, sätta fyr i brasan och känna hur lugnet infinner sig.
Men vi passar ändå alltid på att stanna till i Borgholm för ett besök hos fiskhandlaren. Så fort vi kommer hit, och befinner oss nära havet, känns alltid fisk som det naturliga matvalet.
Aubergine finns i någon form i alla länder runt Medelhavet. I Turkiet och Mellanöstern är till exempel auberginen vad potatis är för oss nordbor. Där är variationerna oändliga med denna basgrönsak.
Under våra år i Frankrike blev vi väldigt bortskämda med att det fanns en mängd olika sorter. Lila, vita, runda, små och stora. Så ser ju inte precis utbudet av auberginer ut här. Men emellanåt kan även någon annorlunda sort dyka upp, och då måste man ju bara slå till.
I helgen besökte vi det nya italienska matpalatset, Eataly. Det populära mat– och butikskonceptet har äntligen slagit upp portarna här i Sverige. Bor ni i Stockholm, eller besöker huvudstaden, kan jag absolut rekommendera ett besök. Oavsett om man vill handla italienska matvaror, färsk fisk, kött, ost, charkprodukter eller hemgjord pasta. Eller kanske man är sugen på något ätbart, en kopp kaffe eller en drink. Här finner ni allt för allas önskemål.
Och tänk, här sålde man också fantastiska lila auberginer. Såklart att jag var tvungen att köpa dem. Perfekta för en krämig gratäng ihop med tomater och mozzarella.