Nu knackar hösten på dörren. Det finns ingen återvändo längre. Kanske blir det ytterligare varma dagar, fulla av solsken. Men i morgon står det faktiskt september i almanackan. Som alla år känns det märkligt att sommaren har passerat – vips så är den borta!
Jag har jobbat hela sommaren, och varit ganska uppslukat av det. Så nu fattar jag knappt att det ens varit sommar – trots den supervärme som vi haft.
Men jag älskar verkligen hösten. Jag är en sann höstmänniska, och längtar varje år till att mörkret ska sänka sig, långa svala höstpromenader och många koppar värmande te.
Egentligen skulle vi åkt till landet den här helgen, men tiden finns inte så vi skjuter på det. Men nyplockade äpplen på landet är verkligen höst för mig. Liksom något värmande i glaset nu när det är dags att börja elda i brasan igen.
Här slår jag ihop två av mina favoriter, äpplen och en värmande dryck. Och för den som vill, de nybakade ostbollarna med blåbär är jättegoda att knapra på till drinken.
Kryddig äppeldrink och ostbollar
Med hösten i antågande finns det många tillfällen att bjuda på en värmande drink. Och de små bollarna med lagrad ost och blåbär ger drinktilltugget en spännande smak.
Ingredienser
4–6 glas
- 75 cl torr äppelcider från Normandie
- 3 kanelstänger
- 8 kryddnejlikor
- 3 stjärnanis
- 1 vaniljstång, urskrapad
- 1 dl calvados
- torkade äppelringar till servering
Ostbollar med torkade blåbär (20 stycken)
- 50 g smör
- ca 1 1/2 dl siktat dinkelmjöl
- 1/4 tsk bakpulver
- 1 krm salt
- 2 dl riven lagrad prästost
- 1/2 dl torkade blåbär
Instruktioner
- Äppeldrink: Värm cider, kryddor och vaniljfrön på svag värme under lock några minuter, drycken ska inte koka.
- Ta från värmen och låt dra under lock några timmar. Sila ifrån kryddor och vaniljstång.
- Vid servering: Värm försiktigt, smaka av med calvados och lägg i äppelringar.
- Ostbollar: Sätt ugnen på 200 grader. Hacka samman smör, mjöl, bakpulver och salt. Det går enklast i matberedaren. Tillsätt ost och blåbär och arbeta ihop till en deg.
- Rulla ut degen till två längder. Skär dem i bitar och rulla till bollar. Hit går bra att förbereda och förvara i kylen.
- Lägg bollarna på en plåt med bakplåtspapper. Grädda i mitten av ugnen cirka 10 minuter. Servera nygräddade.
En sallad kan vara grönsallad, tomat och gurka. Men den kan också innehålla kantareller, rödbetor, rökt sidfläsk och getost.
Just nu är valet enkelt för mig. Såklart väljer jag söta rödbetor och skogssvamp. Skördetiden är äntligen här och just nu unnar jag mig verkligen härliga grönsaksfrossor. Och salladerna blir mer rustika och mättande. Goda gryn, rotfrukter och svamp. Bara sån´t som jag gillar.
Den här gången fintärnar jag rödbetorna och kokar dem ihop med grynen. Dels blir rödbetorna färdiga snabbare, men grynen får också både fin färg och smak. En perfekt vardagssallad som jag enkelt kan svänga ihop efter jobbet. Gott, vackert, nyttigt och lättlagat – den ultimata kombinationen!
Kompott eller kräm med mjölk. Lika omtycket av barnen som av oss vuxna. Inbillar jag mig i alla fall. För visst är det något speciellt med kräm? Kanske för att de flesta av oss ätit kräm när vi var barn, framför allt på somrarna.
Men smaken ändras som bekant när man blir vuxen. Som barn var min favoritkräm en pulvervariant från Blå Band. En knallröd “bärkräm” som antagligen smakade syntetiskt. Och hemkokt krusbärskräm var definitivt inget som kvalade in på topplistan.
Så nu passar jag på att slå ett slag för något som är lika enkelt som gott – och säger hurra för hemkokt kräm! Och hurra för plommon!
Jag älskar att mörkret börja sänka sig på kvällarna. Så här års kan man verkligen få på olika upplevelser beroende på väder och temperatur. Ibland känns det som sensommar, men emellanåt smyger sig höstkänslan på.
Den andra kvällen tog jag ett bad, tände ljus och vi kurade i soffan framför en deckare. Och plötsligt kändes det verkligen som att hösten är här. Ena kvällen blev alltså en härlig sensommarkväll, den andra gav oss ett härligt höstmys.
För några av er är det kanske aktuellt med kräftskiva nu i helgen. Då passar mina Kantarellcrostini ypperligt. Och för somliga väntar en lugnare helg. Men även då passar dessa “små svampsmörgåsar” bra, till exempel som tilltugg till drinken.
Pappas äppelkaka, fast med plommon. Och ja, den här blir precis lika god som jag minns pappas äppelkaka.
Snart är det även dags att plocka äpplen. Eller förresten, för vissa sorter är det väl hög tid redan. Men just nu tycker jag att sensommarens pärla heter plommon.
Jag älskar verkligen plommon, dels för den goda smakens skull förstås. Men de de är också så trevliga att äta, liksom portionsstora. Och sen är det ju det här med säsong förstås. För plommonsäsongen är väldigt kort – alltför kort – och då tror jag nog att man passar på att njuta ännu mer.
Nu går startskottet för vår underbara skördeperiod! Jag älskar verkligen den här tiden på året när grönsakerna visar sig från sin allra bästa sida. Smakrika, vackra, nyttiga och billiga. Så just nu passar jag verkligen på att ha en härlig grönsaksfrossa.
En fransk Rataouille är en klar favorit – man får ju både mycket grönsaker och sås i samma rätt. Under mina fattiga studentår brukade jag göra stora satser så här års och frysa in. Perfekt och billig studentmat. Och långt senare, under de år som vi bodde i Frankrike, var grönsaksgrytan även då ständigt återkommande.
Jag gjorde också ofta fyllda grönsaker i Frankrike, med ett sådant fantastiskt utbud gick det helt enkelt inte att låta bli. Här är min fyllda squash, ett fräscht tillbehör som passar bra till det mesta.
Jag lider av ormfobi. Många i min närhet har genom åren försökt få iväg mig på ormterapi. Man ska ju aldrig säga aldrig, men hittills klarar jag inte ens tanken på den typen av aktivitet.
Denna skräck innebär naturligtvis en del begränsningar, det här med svampplockning är bara ett exempel. Trots min uppväxt på landet kan jag bara minnas en enda svamputflykt. Då låg en huggorm på stenen just där vi skulle inta vår matsäck. Sen var det slut med svamputflykter för min del under ungefär 30 år.
Vet inte riktigt när vändningen kom, men jag tror att jag efter ungefär 10 år tillsammans med Ove kände mig tillräckligt trygg för en tur till skogen. I början tog jag inte många steg från varken honom eller bilen. Men successivt har mitt mod ökat och numera har en tur till svampskogen utvecklats till världens skönaste terapistund.
Jag går helt upp i min jakt och glömmer alla vardagsbestyr som pockar på. Visserligen har jag gummistövlar upp till armhålorna, går inte allt för långt ifrån Ove och att sitta ner för en kaffestund är inte att tänka på. Men vad gör det, skogsluften är fantastisk, tankarna skingras – och en förhoppningsvis välfylld svampkorg blir belöningen – liksom en lyxigt god svampmacka!
Höstkänslan kom nästan över en natt. Vi är tillbaka i stan, och sommarens utflykter till olika gårdsbutiker är numera härliga matminnen. Så ser tyvärr inte shoppingmöjligheterna ut här i Stockholm.
Häromdagen köpte jag ett knippe rödbetor med blast, och flickan i butiken undrade om hon skulle klippa av och kasta blasten. En vänligt menad fråga, för att jag skulle slippa “släpa” hem blasten, de flesta tycker tydligen att den tar för stor plats. Men eftersom jag gärna tar vara på allt, och dessutom tycker att blasten är jättegod, så ställdes frågan till fel person.
Så släng för guds skull inte blasten! Den är jättegod i sallader, istället för annan grönsallad. Eller snabbfräst med lite vitlök i olivolja eller smör blir blasten ett härligt tillbehör.
Har ni ockå börjat jobba igen? Här är full fart. Trots det dröjer sig sommarkänslorna sig kvar. Man vill likson suga ut allt som bara går, innan hösten och vardagsbestyren har en helt i sitt grepp.
Under våra år i Frankrike lärde jag mig att dofta på melonen, vid stjälkfästet. Om den doftar solmogen melon är den mogen. Att se de franska husmödrarna dofta sig igenom ett antal meloner innan de bestämde sig var alltid en fröjd. Skulle den ätas samma dag, skulle den vara väldoftande. Skulle den däremot serveras någon dag senare fick det bli en mindre doftande, som sedan fick mogna hemma i köket.
Utbudet av meloner här hemma går förstås inte att jämföra med en fransk bondmarknad, men fortfarande doftar jag alltid på melonernas stjälkfäste. I hopp om att, även här hemma,