Kan man få för många recept på dipper och allroundsåser? Tror inte det. Ibland känns det som att man kör fast i sina gamla vanliga spår, och har svårt att variera sig. Ofta kan i alla fall jag få den känslan. Speciellt när sommarens grillsäsong pågått ett tag – då blir det lätt att man alltför ofta fixar till samma såser och sallader. Den här dippen, med mycket parmesanost och andra godsaker, gillar jag själv jättemycket.
Och jag använder den till ”typ allt”. Dippar grönsaker, grissini och bröd i. Har som salladsdressing eller grillsås – gärna till kalvkött, kyckling och lax.
Men den är också ett gott tillbehör till två andra recept som finns på bloggen: som sås till Marinerad sommarkyckling och som dipp till det enkla (och vackra) pizzabrödet Tarte Soleil med rökt tomatkräm.
Parmesandipp med krasse
Smakrik ostdipp med sardeller och kapris – och mycket annat gott. Dippen är också god att servera som grillsås, t ex till kalvkött, kyckling och fisk. Eller som dipp tillsammans med crudité och grissini. Men den är också ett gott tillbehör till två andra recept som finns på bloggen: som sås till Marinerad sommarkyckling och som dipp till det enkla (och vackra) pizzabrödet Tarte Soleil med rökt tomatkräm.
Ingredienser
Cirka 6 dl
- 2 dl majonnäs
- 8 hackade sardeller
- 2 rivna vitlöksklyftor
- 2 tsk dijonsenap
- 2 msk urkramad kapris
- 1 tsk worcestershiresås
- 2 tsk pressad citron
- 1 tsk rivet citronskal
- 2 dl turkisk yoghurt
- 4 dl riven parmesanost
- 2 askar smörgåskrasse (ca 2 dl klippt)
- salt
- nymald peppar
Instruktioner
1. Mixa ihop alla ingredienser utom yoghurt, parmesanost och krasse.
2. Vänd ner yoghurten, osten och krassen för hand. Vänta gärna med krassen till strax före servering. Smaka av med salt och peppar.
Känslan att använda färska örter från sina krukor eller trädgårdsland är verkligen något jag brukar sakna under vintern. Många av de hårt drivna örtkrukorna som erbjuds i butikerna är ju sjukt trista och smaklösa, speciellt timjan som mest består rangliga kvistar.
Sedan några år tillbaka har vi ett hus på Öland, och emellanåt besöker vi såklart Kalmar (om inte annat för att IKEA ligger där). Så nu tänkte jag bjuda på en liten Kalmarhistoria som jag inte vet om den är sann, eller om det är en skröna. Fast för min del har det ingen betydelse, jag gillar skrönor. Jag tänker inte på något sätt fördjupa mig i Kalmar, men berättar gärna historian/skrönan bakom en av våra mest älskade husmansrätter, Biff Lindström.
Vad säger ni, ska vi ta oss en tripp till södra Italien? Kanske Amalfikusten, Apulien – eller varför inte Sicilien? För en liten stund drömmer vi oss bort till en underbar lunch på en uteservering vid ett klarblått hav som doftar – just hav. I skydd av stora vita parasoller blickar vi ut över små, guppande fiskebåtar. Strax ställs stora fat av nyfriterad Fritto Misto di mare framför oss, tillsammans med Salsa Verde. Italiens gröna sås, som är en fräsch vinägrett med mycket örter, citron och vitlök – men den innehåller även sardeller som ger många italienska rätter sin speciella sälta och fylliga smak. I glaset har vi ett glas svalt vitt vin, antagligen gjort på någon, eller några lokala druvsorter.
Det här är verkligen en superbra sommarrätt – och så mycket roligare än ”vanligt kallskuret”.
Jag älskar verkligen när man samlas kring lite olika plockrätter. Och nu saknar jag det såklart mer än någonsin när allt socialt umgänge varit omöjligt. Men äntligen börjar hoppet tändas, kanske kan man ses några stycken i sommar, utomhus?
Ceasarsalladen är såklart älskad eftersom den har en så god dressing, men de knapriga krutongerna som strös på toppen gör också sitt till – i alla fall om ni frågar mig. För visst är det väl trevligt när en maträtt har olika texturer?
Farbror Isse och tant Elin. Två respektingivande människor från min barndom som jag tyckte var lastgamla (vilket de säkert också var). De bodde på mormors gata, i det lilla sommarstugeområdet där jag tillbringade mina barndoms somrar. De här starka personligheterna drog aldrig riktigt jämt, alltid fanns något att tjafsa om.