Frukost & bröd

Förra veckan var vi på Öland och självklart blev det ett besök på Nisses fisk i Borgholm, som tveklöst är Ölands bästa fiskaffär. Jag älskar verkligen Öland på vintern när ön är folktom och lugn. Men den här veckan visade de öländska vindarna sig från en grymt intensiv sida så kaminen fick jobba hårt och många koppar varmt te slank ner. 

Den fina varmrökta laxen kändes plötsligt lite väl somrig, så en av helgens luncher fick bli varma mackor med lax, på vintrigt vis. Efter lite rotande i kylen blev det en sorts grönkålspesto med prästost och grov senap. Lägg därtill äppelklyftor, dill – och laxen såklart – så har du våra vintriga, goda och varma lunchmackor.

De flesta av oss äter nog, mer eller mindre, samma frukost varje dag. För min del är det yoghurt med frukt eller bär och granola. Och alltid med min hemgjorda granola, det är ju faktiskt rätt enkelt att fixa sin egen. Dessutom får jag koll på vad jag äter.

En granola kan förstås varieras i det oändliga, och ofta tar jag det som finns hemma – brukar bli lite av skafferi-rens vad gäller typ av gryn, torkad frukt, bär och nötter. Och så här års blir det alltid den här juliga smaken av pepparkakor. Inte alls så att det känns som man äter pepparkakor till frukost, men den juligt varma och kryddiga tonen finns där. Sen tycker jag också att en burk hemgjord granola är en fin present eller julklapp, kul att låta fler få möjlighet att njuta av en skön julfrukost.

Men tillbaka till där jag började, att många av oss verkar äta samma frukost dagligdags. Jag är faktiskt precis ”lika trist” under julhelgens frukostar: yoghurt med min pepparkakskryddade granola, clementinklyftor och granatäpple. Därefter fortsätter morgonlyxen med vörtbröd, julskinka och senap tillsammans med en stor skål café au lait. Jul eller inte, varför ändra på ett vinnande koncept?

Sockerkringlor = barndomsminnen. Åtminstone för mig. 

Fast egentligen var hembakt det mest trista jag kunde tänka mig under min uppväxt. Suktande såg jag vänner som fick Findus köpebullar från frysdisken, något som aldrig skulle komma på tal hemma hos oss. Inte ens när jag tjatade inför mina födelsedagskalas. För hemma hos oss stod pappa för bakningen, och de gånger hans tid inte räckte anlände farmor med ”emergency–kittet” i form av välfyllda kak– bull– och brödburkar. Antagligen hade hon kunnat åka hur många mil som helst för att förhindra en Skogaholmslimpa i skafferiet. 

Men smaken förändras, och numera skulle jag för allt i världen inte låta Skogaholm eller Findus närma sig mitt kök. Men tillbaka till det här med sockerkringlor och barndom, det här var nämligen en av min farmors favoritbullar. Jag minns att de alltid fanns i frysen för att enkelt kunna tas fram, sprödvärmas, penslas med smält smör och mycket socker som strösslade sig runt munnen när man åt. 

Det här är helt enkelt klassiska lyxbullar från förr – fast en aning mer ”up to date”. För jag ger mina kringlor mycket smak av vanilj och nystött kardemumma. Och smöret som jag penslar på är brynt, för att få den där goda och nötiga smaken. Med andra ord, farmors bullar fast på mitt sätt. Och vet ni, jag är rätt säker på att hon hade gillat dem.    

Vår granne i Frankrike kändes som den mest franska dam man kunde tänka sig. En centralperson i den lilla byn – och en matglad husmor. Men trots att hon sedan många år rotat sig i byn var denna ”typiska fransyska” från Schweiz. Från henne fick de sydfranska getostarna nätt och jämnt ett godkännande – för henne fanns bara en ost: Gruyère. Och hon var noga med att lära oss två saker: i ett franskt hem bör det alltid finnas Gruyère.

Samt att rumstempererade tärningar av Gruyère är det optimala tilltugget till ett glas Champagne. 

Och jag kan lova, här hemma lever vi som vi blivit lärda. Gruyère är även ”min frukostost”, eftersom jag vill ha en ost med mycket smak. Så här i vintertid lyxar jag dessutom gärna med en varm Gruyèresmörgås under helgens långa, lata och sköna frukostar. Dels för att det är så gott, men också för att det känns extra mysigt med något varmt och tillagat.

Med inspiration av Croque Monsieur gör jag min egen vintriga variant de luxe:

gratinerat levainbröd med fikonmarmelad, färska fikon och tjocka skivor Gruyère. Och för att matcha ostens nötiga smak måste förstås lite valnötter få vara med. Sist, men inte minst – över den gratinerade osten ringlar jag lite honung. Visst kan man riktigt känna alla underbara smaker – det är knappt jag kan bärga mig till frukost!

Känslan att använda färska örter från sina krukor eller trädgårdsland är verkligen något jag brukar sakna under vintern. Många av de hårt drivna örtkrukorna som erbjuds i butikerna är ju sjukt trista och smaklösa, speciellt timjan som mest består rangliga kvistar.

Så vilken lycka att återigen kunna plocka några smakrika kvistar från sin egen Backtimjan, den sätter verkligen piff på det mesta. Förra helgen värmde jag sakta några kvistar i honung som sedan fick dra – helt enkelt för att jag längtade efter min sommar–favorit–frukost. 

Den här, lika enkla som lyxiga, frukostyoghurten är somrig morgonlyx för mig. Första gången jag fick timjanhonung till yoghurten var på Santorini – och just kombinationen timjan, honung, citron och yoghurt tar verkligen smaklökarna till Grekland. Kanske något för helgbrunchen, eller överraska mor med på söndag?

Skulle någon fråga om det här är en nyttig frukost så måste väl ändå svaret bli nej. Kanske till och med ett rungande nej! Och skulle någon fråga om jag bryr mig så blir svaret också nej. 

Helt enkelt för att mina frukostar i princip alltid är supernyttiga. Så om man släpper lös i någon form av onyttigt frukostfrosseri emellanåt är det helt ok tycker jag. Och igår var det alltså ett sådant tillfälle, där de osunda frukostdrömmarna fick stort spelrum.

Eller helt ärligt, brunch är nog mer korrekt att säga med tanke på tidpunkten. Och jag törs lova, att med en fyllning av jordnötssmör och banan, var våra riddare allt annat än fattiga!