Kan man vara soppnarkoman? I så fall är det definitivt en passande beskrivning på mig. Under sommaren skulle jag kunna leva på Gazpacho. Nu har jag övergått till lite mer rustika och värmande varianter. Ett av mina stående önskemål under helgen brukar vara fisk– och skaldjurssoppa. Och emellanåt får jag igenom mitt enträgna önskemål (dock alldeles för sällan om ni frågar mig). Men så här till vardags blir det så gott som alltid olika sorters mixade grönsakssoppor. För mig är det den ultimata vardagsmaten: snabbt, nyttigt och billigt. Och såklart, gott!
Jordärtskockssoppa med lökconfit
En mixad grönsakssoppa är verkligen enkelt att laga. Till den här milda soppan passar det bra med en topping av långsamt stekt lök som får en härlig sälta av ansjovis.
Ingredienser
4 portioner
- 800 g jordärtskockor
- 1 gul lök
- 1 liter vatten
- 3 msk grönsaksfond
- 2 ½ dl mellangrädde
- 1 msk pressad citron
- salt
- nymald peppar
Lökconfit
- 2 gula lökar
- smör
- 6 ansjovisfiléer
- 2 tsk ansjovisspad
- 1 msk repade timjanblad
Instruktioner
1. Soppa: Skala jordärtskockorna och skär i bitar. Skala och hacka löken. Koka grönsakerna mjuka under lock i fond och grädde, cirka 20 minuter.
2. Mixa soppan slät. Värm och smaksätt med citron, salt och peppar.
3. Confit: Skala löken och skär i tunna klyftor. Mjukstek löken långsamt i smör, cirka 20 minuter.
4. Hacka ansjovisen. Blanda i ansjovis, spad och timjan. Låt allt smälta ihop.
Toppa med lökconfit vid servering.

Fredag igen. Själv älskar jag att inleda helgen med plockmat. Antingen många smårätter så det blir en hel middag. Eller kanske bara en rätt, lite oliver, ett gott bröd – och ett glas gott vin – som aperitif.
Säg den som inte gillar en krämig svamppasta!? Och det bästa av allt – svampsäsongen har bara börjat, låt oss hoppas att den pågar till långt in på hösten!
Kantareller och lingon, vilka fina smakkamrater de är. Inte så konstigt kanske, de växer ju på samma plats under samma tid på året – klart att de trivs tillsammans.
Fredag. Kanske pizzakväll för många, men nu vill jag slå ett slag för en av mina älsklingar: det sydfranska lökbrödet, eller lökpizza som många säger, Pissaladière.