Just nu kan jag jag inte bestämma mig för om det är mysigt eller totalruggigt utanför fönstret. Det är väl inte direkt storm, även om jag nog tycker att det känns så. Ett snöblandat regn piskar mot fönsterrutorna. Det blåsiga och mörkgrå havet känns allt annat än inbjudande. Viken är fylld av guppande svanar som jag helst skulle vilja ta om hand och värma. Brasan sparkar för fullt och snart kommer mörkret att sänka sig. I kväll kommer det att kännas helt rätt att “tjuvstarta” med glöggen.
Och jag törs lova att min smälta Camenbert med hjortronmylta och pepparkakor är ett fantastiskt gott tilltugg till glögg. Franska smaker möter nordiska, precis det som jag gillar så mycket. Och man behöver inte vara matematiker för att upptäcka att ost + glögg = sant!
Varm Camenbert med hjortron och pepparkakor
Smältande ost, hjortronmylta och pepparkakor – vilket lyckat smakäktenskap! Om du inte hittar Camenbert i ask går det lika bra att lägga osten på en plåt med bakplåtspapper. Och Brieost fungerar precis lika bra som camenbert.
Ingredienser
6–8 portioner
- 1 paket frysta hjortron, 250 g
- 3/4 dl strösocker
- 2 camenbertostar à 250 g
- pepparkakor
Instruktioner
1. Tina hjortronen. Det blir bäst om man låter bären tina i kylen under lite längre tid.
2. Blanda ihop hjortron och socker. Låt stå i rumstemperatur tills sockret löst sig. Rör några gånger under tiden med en träslev. Förvara sedan i kylen.
3. Sätt ugnen på 200 grader. Värm osten i ugnen cirka 7 minuter. Om osten värms i asken, ta bort pappret först. Lägg annars osten på en plåt med bakplåtspapper.
4. Servera genast tillsammans med hjortron och pepparkakor.
Glögg är egentligen alldeles för sött för att falla mig på läppen. Men så här till första advent vill jag absolut inte vara utan ett glas av den kryddvärmande drycken. Då är den ett måste –och en fin tradition. Men ju närmare julen vi kommer, desto mindre sugen på glögg blir jag.
Hur som helst, till helgen kommer jag definitivt mysa av att det är första helgen i advent, och koka glögg. Det kommer att bli en Portvinsglögg med juliga kryddor som stjärnanis, kardemumma, nejlika och kanel. Portvinet ger en lite rundare och fylligare smak som tilltalar mig – och på slutet en liten skvätt cognac, bara för att känna hur värmen sakta sprider sig i kroppen.
En Porterstek är väl kanske inte direkt något man drar igång en fredagskväll. Men fredagen brukar ju även betyda att man gör upp lite planer för helgen. Och vad passar väl bättre en helg i november än att samlas kring en härligt traditionell middag med stek, gräddsås, gelé och pressgurka. Helt enkelt värmande comfort food. För visst är det väl det vi behöver som allra mest nu – liksom att bara mysa in oss!
Advent och julstress knackar på dörren, men jag vill försöka hålla allt det borta ett litet tag till. Och nu är det sista helgen innan almanackan är fylld av glöggmingel, avslutningar, pyssel, inköp ….och allt vad det nu är. Med andra ord, en perfekt helg att samlas och umgås eller kanske bara slappa. Och förstås, laga god mat. Trevlig helg!
Jag älskar all typ av asiatisk mat, och nu är det dags för en Vietnam–inspirerad nudelsallad. Egentligen hade jag tänkt att toppa salladen med friterad tofu. Men när det finns ett växtbaserat alternativ som inte transporterats över halva jordklotet är beslutet enkelt.
Det här är verkligen mat i min smak. Men helt ärligt, det hör inte till vanligheterna att min man jublar när han “tvingas” konfrontera en skål med nudlar. Men vet ni vad, det här var något som även passade honom. Yipee säger jag – en ny familjefavorit!
Jägare och kyckling – hur går nu det ihop? Det italienska namnet på den här grytan, Cacciatore, kommer av att jägarens fru lagar en värmande gryta åt sin man när han kommer hem från jakten. Låter kanske lite gammaldags. Min man jagar inte, men om så varit fallet, är jag ganska säker på att middagsmaten skulle falla på min lott när han var ute till skogs. Men jag är också övertygad om att han hade gjort detsamma för mig om jägarintresset funnits på min sida.
Är just nu på Öland. I går var jag i Kalmar och spelade in nya avsnitt av podden. Alltid lika energigivande att träffas i vår lilla podcast–trio. Vi tycker alla tre att det är så himla roligt att vi vågat ta ett nytt steg och testa något obeprövat. Men nu är jag alltså tillbaka på “ön”, sitter vid köksbordet och jobbar med ett ganska stort projekt – och bara njuter av att vara här. Det var alldeles för länge sedan, tiden har helt enkelt inte funnits.
Visst måste man väl bara älska frasiga små gröna bollar? Åtminstone gör jag det. Och det här är absolut en av mina favoriter. Zucchinin i sig har inte så mycket smak, och är därför så tacksam ihop med andra ingredienser. Här blandar jag bland annat pecorino, vitlök och färsk mynta i smeten.
Friterade vegobollar är alltid trevlig plockmat. Men om jag vill ha något mer matigt och inte “enbart” plock brukar jag göra en god tomatsås med chili och blanda med pasta eller bönor – och sen toppa härligheten med en näve riven pecorio och de goda zucchinibollarna.
Måndag igen. I vanlig ordning känner jag att det måste gå snabbt att fixa middagen. I de bästa av världar har någon av oss planerat och förberett måndagsmaten under helgen. Men i de flesta fall ser det tyvärr inte ut så hemma hos oss. Helt klart något vi behöver bli bättre på.
Men bara för att middagen måste vara snabblagad behöver den ju inte bli mindre bra eller god. Som man brukar säga….det enkla är många gånger det goda. Och det behöver faktiskt inte vara svårare än så här att fixa till en god pasta.
Rusk ute och bästa tiden för långkok. En favorit för de flesta av oss är nog Boeuf Bourguignon. En mustig och gryta är alltid lika gott. Och smaker av rödvin, rökt sidfläsk, champinjoner och smålök kan ju göra vem som helst lycklig.
Huvudsaken är att man myser in sig, tänder ljus och njuter av värmande comfort food. Kanske ser man en film. Söndagkvällar känns alltid som mysiga filmkvällar. Och precis så kommer vår kväll att se ut om några timmar. Men först ska jag njuta av ett bad. Därefter väntar min goda kycklingpaj, ett glas rött och en bra film. Och så småning om, förhoppningsvis en god sömn – för i morgon är det omstart igen. En ny och intensiv vecka väntar.
Är det fortfarande rätt att bjuda på en Pannacotta eller helt passé? Finns nog delade meningar om det. Och helt ärligt, jag bryr mig faktiskt inte. För jag tillhör definitivt den skara som lovordar den lena, italienska gräddpuddingen.