Franska smaker möter nordiska i en höstig paj med getost och tapenade som jag gör av kantareller istället för oliver.

Getostpaj med tapenade på kantareller

Franska smaker möter nordiska i en paj med getost och en tapenade av kantareller istället för oliver.
Ingredienser
6 bitar
Botten
- 3 dl siktat dinkelmjöl
- 2 krm salt
- 150 g kallt smör
- 1–2 msk kallt vatten
Fyllning
- 1 liter färska kantareller eller annan skogssvamp
- olivolja
- 3 vitlöksklyftor
- 1 1/2 msk färsk hackad rosmarin
- 1 krm strösocker
- 4 ansjovisfiléer
- 2 msk kapris
- 2 tsk pressad citron
- 3 ägg
- 3 dl mjölk
- 1/2 tsk salt
- 1 krm nymald peppar
- 200 g getost
Instruktioner
1. Arbeta ihop mjöl, salt och smör till en smulig massa i matberedaren. Tillsätt vattnet och arbeta ihop till en deg. Låt vila i kylen i en plastpåse cirka 1 timme.
2. Tryck ut degen i en pajform med löstagbar kant, 24 centimeter i diameter. Nagga bottnen med en gaffel. Låt vila minst 30 minuter i kylen.
3. Rensa och skär kantarellerna i små bitar. Mjukstek svampen på svag värme i olivolja, cirka 15 minuter. Hacka vitlöken. Tillsätt vitlök, rosmarin och socker och fräs ytterligare ett par minuter.
4. Hacka ansjovis och kapris. Blanda i ansjovis, kapris och citron. Koka ihop någon minut. Ta från värmen.
5. Sätt ugnen på 200 grader. Förgrädda pajskalet i mitten av ugnen cirka 10 minuter.
6. Bred svampröran i det förgräddade pajskalet. Skiva osten och fördela över. Vispa ihop ägg, mjölk, salt och peppar. Häll äggstanningen i pajskalet.
7. Grädda pajen i mitten av ugnen tills den har fin färg, cirka 40 minuter.

I helgen har jag skrivit på mitt nästa nyhetsbrev, som kommer att ha äppeltema. Antar att jag blev lite äppelinspirerad – för det blev också en burk äppelchutney. Chutneyn är både mustig och kryddig i smaken, men inte alls stark. Jättegod till rätter med fläskkött och kyckling, men smakar också härligt till en viltstek eller halloumi. Själv byter jag gärna ut äppelmoset till den här chutneyn när jag lagar plommonspäckad fläskkarré.
En skål med soppa är verkligen en trevlig förrätt. Jag älskar all soppa, och nu när våra vatten återigen är kalla efter sommaren är det lyxigt att njuta av skaldjur, den här gången blir det räkor. Bisque är en soppa av franskt ursprung där basen är en buljong gjord på skaldjur. Bisquen späds alltid med en skvätt grädde och har en generös och mjuk smak. Pricken över I blir ett berg av räkor, lättpicklad gurka och en klick svart tångkaviar – både för färgens och smakens skull. Bon appétit!
I samarbete med Casalforte Corvina Veronese har jag tagit fram ett recept på
Vinet kommer från Venetien, och i den här regionen är den viktigaste blå druvan Corvina. Den spelar oftast huvudrollen i Amarone och Ripasso, men av någon anledning har vinerna blivit mer kända än själva druvan. Fast Amarone och Ripasso görs på torkade druvor så de är helt andra typer av vin som inte alls liknar det här. Vanligtvis blandas Corvina med andra druvor, men vill du prova ett vin av enbart den här lokala druvan kan jag rekommendera det här. Druvans aromer förknippas med mandel och körsbär, något som märks tydligt – men jag finner också lite lakrits och choklad – och i eftersmaken finns en aning beska som påminner mig om nyskördad rucola.
Chutney, pesto, tapenade, kompott….ibland känner jag att jag slarvar med namnen. Jag menar, kan en pesto innehålla ”typ vad som helst” och ändå kallas för pesto?
Vi brukar försöka äta någon form av husmanskost på söndagar. Jag bara älskar känslan av en lat söndag och ”gammaldags söndagsmiddag”. Nu pratar jag alltså om traditionell svensk husmanskost, och det låter nästan som att jag inte är medveten om att alla länder har sina egna husmansrätter – och att man numera blandar och njuter av allt.
Igår åt vi åt köttbullar med rårörda lingon och pressgurka. Men i helgen har jag också gjort en laddning falafel och stoppat i frysen. Två olika typer av bollformad husman. Och skulle jag tvingas välja – ja, då blir valet svårt. Jag vill inte vara utan någon av dem.
Ett lyckat smakmöte mellan Frankrike och Japan. Crème brûlèe är alltid lika gott, och med lite miso i smeten får den en härlig smakbrytning som påminner om salt kola.
Jag är barnsligt förtjust i kolasås, och tillsammans med våra svenska äpplen undrar jag om inte det här är höstens enklaste – och snabbaste – dessert.
Sensommarens pärla måste väl ändå heta plommon. Och eftersom jag har fått så´n fantastisk respons på mina plommonrecept – och massa personliga meddelanden (så kul – TACK!) är det lätt att gissa att jag inte är ensam om min plommonkärlek. Förutom den här goda och vackra saften, här är några andra plommonrecept som ni också hittar på bloggen: