Nej, vi tillhör inte dem som grillar året runt. Och vi är skrämmande traditionella när det kommer till grillning, med andra ord så är det Ove som sköter den delen. Och han verkar inte det minsta intresserad av att huttra vid grillen iklädd dunjacka. Egentligen hade vi sett fram emot säsongens grillpremiär i påskas. Som jag längtar efter helgrillad fisk! Men dessa planer krossades av diverse hagelskurar, och grillningen byttes mot inomhusbrasa. Men det är ju också en poäng med att inte göra något året runt – man får längta.
Och det är just den här längtan som gör att jag lägger ut mitt grissinirecept. Vi har, så gott som alltid, en laddning ogräddade grissini i frysen. Perfekt att knapra på tillsammans med olika röror i väntan på grillglöden. Så för mig påminner de om sommarhäng och sköna grillkvällar, det som jag längtar efter just nu.
Men vi äter dem också tillsammans med antipasto, på ostbrickan eller till soppor och sallader. Och nu när vårens och sommarens olika buffémottagningar (eller vad det nu blir i år) närmar sig, då är de knapervänliga brödpinnarna också väldigt praktiska.
Hörde jag, alltid rätt med grissini – ja, det gjorde jag minsann!
Rosmaringrissini
Plockvänliga bröd med färsk rosmarin och flingsalt. Välj själv om du vill grädda bröden direkt, eller frysa in och grädda som bake off–bröd. När grissinin är nybakade är de lite mjukare, om de får torka på galler hårdnar de och blir som knapriga brödpinnar.
Ingredienser
16 stycken
- 25 g jäst
- 2 dl kallt vatten
- 2 msk olivolja
- 1 tsk honung
- 1 tsk flingsalt + extra att strö på
- 4–5 msk hackad färsk rosmarin
- ca 5 dl vetemjöl
Instruktioner
1. Smula jästen i en bunke. Rör ut jästen i det kalla vattnet. Tillsätt olja, honung, salt, rosmarin och mjöl. Arbeta ihop till en smidig deg.
2. Låt jäsa under duk i rumstemperatur cirka 1 timme.
3. Ta upp och arbeta degen på mjölat bord. Dela den i 16 bitar. Rulla dem till fingertjocka längder, cirka 20 centimeter långa. Tryck försiktig fast lite flingsalt på grissinin.
För bake off:
1. Lägg grissinin på bakpappersklädda skärbrädor och frys in. Lägg över grissinin i påsar när de fryst.
2. Gräddning: Lägg grissinin på bakpappersklädda plåtar. Låt stå i rumstemperatur under tiden ugnen värms, cirka 30 minuter. Sätt ugnen på 225°.
3. Grädda i mitten av ugnen 12–14 minuter. Låt kallna på galler.
Grädda direkt:
1. Lägg grissinin på bakpappersklädda plåtar. Tryck försiktig fast lite flingsalt på grissinin.
2. Låt jäsa under duk i rumstemperatur cirka 30 minuter. Sätt ugnen på 225 grader.
3. Grädda i mitten av ugnen 12–14 minuter. Låt kallna på galler.

Oavsett hur dagen kommer att se ut, eller när jag måste vakna och gå upp, är det ett måste för mig att starta dagen med frukost i sängen.
Såklart att Frankrike har en encyklopedi för gastronomi: Larousse Cuisine. Och att större delen av boken handlar om franska maträtter, matlagningstekniker och recept är väl inte heller speciellt överraskande. Enligt den här franska matbibeln serverades Croque monsieur för allra första gången i Paris 1910. Bara att tänka på Paris 1910 känns så otroligt romantiskt!

Både jag och Ove älskar att skriva julklappsrim. Så att helt upphöra med julklappsinköp passar inte riktigt oss – fast inköpen blir varken många eller dyra. Men just den där rimstunden vid brasan, kvällen före julafton, tillsammans med vacker julmusik är oslagbart skön. Och därefter väntar såklart griljering och provsmakning av skinkan – den stunden vill man ju inte heller vara utan.

När jag växte upp bröt vi alltid knäckebröd i filmjölken. Sockrade frukostflingor var det aldrig tal om. Trist tycket jag på den tiden. Men åh, så glad jag är över det idag. Att få med sig det nyttiga tänket redan som barn känns som en gåva. Och fortfarande toppar jag min yoghurt eller smootihe med krossat knäcke. Dels för konsistensen, men också för smaken och alla nyttiga fibrer.
Sensommarens godaste toast, med en topping av världens vackraste bär.

Ljusa sommarkvällar i all ära – men nog är det skönt när augustimörkret sänker sig. Just den här tiden längtar jag faktiskt efter under hela sommaren. Jag är ingen solande person, är liksom helt värdelöst för min del – resultatet blir en kräftröd brännskadad hud, och några fler fräknar. Så när sommaren nu sakta övergår i höst, då pustar jag ut och njuter.
Det här med jordgubbar verkar vara väldigt lokalt – alla tycker att sin regions gubbar är godast. Själv röstar jag på de öländska! För mig hör det verkligen sommaren till att besöka självplock och köpa jordgubbar i små stånd längs vägen.
Så här års är den här ljuvliga sommarsylten ett måste för mig. Jag brukar göra min första omgång lagom till midsommar. Dels för att den är god såklart. Men sen är den också användbar till så mycket.

Under sommaren är det lika underbart med färska bär som bärkräm. Men så här års har butikens färska bär rest långväga ifrån, och smakar dessutom inte ett smack. Med andra ord, ett inköp man ska hoppa över.
