Kantarelltoast med löjrom och picklad rödlök

Jag lider av ormfobi. Många i min närhet har genom åren försökt få iväg mig på ormterapi. Man ska ju aldrig säga aldrig, men hittills klarar jag inte ens tanken på den typen av aktivitet. 

Denna skräck innebär naturligtvis en del begränsningar, det här med svampplockning är bara ett exempel. Trots min uppväxt på landet kan jag bara minnas en enda svamputflykt. Då låg en huggorm på stenen just där vi skulle inta vår matsäck. Sen var det slut med svamputflykter för min del under ungefär 30 år. 

Vet inte riktigt när vändningen kom, men jag tror att jag efter ungefär 10 år tillsammans med Ove kände mig tillräckligt trygg för en tur till skogen. I början tog jag inte många steg från varken honom eller bilen. Men successivt har mitt mod ökat och numera har en tur till svampskogen utvecklats till världens skönaste terapistund. 

Jag går helt upp i min jakt och glömmer alla vardagsbestyr som pockar på. Visserligen har jag gummistövlar upp till armhålorna, går inte allt för långt ifrån Ove och att sitta ner för en kaffestund är inte att tänka på. Men vad gör det, skogsluften är fantastisk, tankarna skingras – och en förhoppningsvis välfylld svampkorg blir belöningen – liksom en lyxigt god svampmacka!