Alla hjärtans dag och Limemousse med passionsfrukt

Själv är jag ganska dålig på att stanna upp och uppskatta det lilla i tillvaron. Du är precis tvärtom. Det slog mig genast när vi träffades. Jag har aldrig träffat någon som njuter så av det lilla, verkligen pyttelilla, i livet. Det fina som finns i stunden, och i vardagen.

Tänker på vår första tulpanbukett efter att vi flyttat ihop. Jag minns att jag tänkte att de håller på att vissna, måste kastas. När jag senare kom hem var alla vita kronblad utspidda på bordet, såväl som över golvet. Och lägenheten fylld av levande ljus. Alla dessa små vardagliga saker. Lite lagom knäppa. Så mycket du.

Egentligen skulle jag vilja visa en bild på dina frukostmackor. Du har väl alltid gjort dem som du gör. För dig är de inte annorlunda. För mig är just dessa mackor så mycket du. Hur du, likt en konditor, jobbar med kaviartuben för att fylla ut minsta lilla hålighet med en kaviartopp. Oavsett annat pålägg ska kaviarduttarna dit. Och knäckebröd ska det vara. Och var ska detta knäckebröd intas – om inte i sängen! Behöver jag säga att vår säng aldrig någonsin är fri från knäckebrödssmulor?

Jag vaknar alltid efter dig. Och under den mörka årstiden tror jag, varje morgon, att det är Lucia. Vi har många ljusstakar i sovrummet, och du min stjärngosse tänder dem alla. För att få en fin stund, för att göra något bra av mörkret, för att få en lugn start på dagen.

Vi har nog aldrig firat Alla Hjärtans Dag. Och, helt ärligt vet jag inte vad man ska fira. Ohhh, guuud hur tråkig får man låta egentligen? Kanske dags att börja lyssna på budskapet att man ska ta tillvara på alla tillfällen som ges för att fira något?

Men för mig pågår livet varje dag. Och jag är säker på att du delar mina värderingar. Alla dagar är värda lika mycket. Jag har såklart inget emot att fira. För mig känns det bara så ansträngt när man måste göra något en viss dag, bara för att det förväntas. Men antagligen handlar detta om mina egna tillkortakommanden. Jag känner mig helt enkelt inte komfortabel när det blir så. Jag är nog mer typen som gillar spontana händelser, att man plötsligt känner för att göra något och kastar sig iväg. För egentligen ska man ju fira varje dag. Fira livet. Det där med att “fånga dagen” är förstås helt rätt, men samtidigt så himla svårt.

Men nu har jag alltså börjat att blogga. Är helt nybörjare, vet egentligen inte alls hur man gör, vad som förväntas av mig eller vilka misstag jag kommer att begå. Men jag har förstått att det finns ett stort intresse för vissa “matdagar”. Däribland Alla hjärtans dag. Uppenbarligen är ni så många andra som är bättre på det som jag själv är dålig på. Att fira och uppvakta. Men här, i min nya bloggroll, vill jag förstås också vara med i Valentinyran. Och helt ärligt, tidningsjobb inför denna dag har jag gjort hur många som helst. Men det är en annan sak, detta är första gången det handlar om mig själv. Och om dig förstås. Eller rättare sagt, från mitt perspektiv är det ju bara dig det handlar om. Men också det som vi har tillsammans. Du vet… det där om att livet pågår varje dag.