Grönkålssallad med frukt och ankbröst

Plötsligt var den grönsaken som alla talade om. Grönkålen. Det fanns ingen hejd på hur hipp den plötsligt var. Från att ha varit styvmoderligt behandlad så länge jag kan minnas exploderade plötsligt intresset, både från ett smak– och hälsoperspektiv. Hur kunde denna tvärvändning ske så snabbt kan man undra?

Funderar om inte grönkålschipsen var en bidragande orsak. För plötsligt skulle varenda människa göra grönkålschips! Var det helt enkelt ordet chips som fick oss att förhoppningsfullt rusa mot grönsaksdiskarna så här i vintertid? Som om det plötsligt fanns en trollformel för att göra chipsen nyttiga.

Eller var det, som så många gånger förut: det skulle behövas en liknande produkt med utländskt ursprung som skulle ge “vårt egna kosthåll” bättre status. Jag tänker till exempel på kikärter och Hummus. För numera finns ju också våra egna gula ärter och bruna bönor i helt andra sammanhang än ärtsoppa och bruna bönor med fläsk. Och grönkålen kom på allas läppar ungefär samtidigt som den italienska svartkålen, Cavolo nero, började hyllas och snart saluföras i välsorterade och medvetna butiker.

Egentligen är detta alls inga konstigheter. Det konstiga är snarare att det, för inte allt för länge sedan, var väldigt svårt att köpa färsk grönkål. Bortsett från ett par veckor kring jul. Grönkålen är ju en råvara som är helt rätt för säsongen. Så här års ska vi faktiskt rusa förbi diskarna med smaklös och näringsfattig Isbergssallad. Istället är det kålen som ska hamna i våra varukorgar. Och visst vill man ha lite rustikare och värmande mat, så kallad Comfort food så här års. Men för mig behöver det nödvändigtvis inte vara långkok och grytor. Det är fullt möjligt att värma sig med en matig sallad som innehåller säsongens mer robusta råvaror. Och grönkålen, den har fått kämpa i motvind länge nog, men nu blåser äntligen en välförtjänt medvind.