Vietnamesisk kålsallad

Det där med att tiden rusar alltför snabbt är inte bara en klyscha – det är synnerligen påtagligt. Åren går, och man hinner liksom inte med. Tänk, igår var det tjugofem år sedan jag och min man sågs för allra första gången. Platsen var den tidens mest populära pub på Söder i Stockholm.

Det var ett par bord mellan oss, men jag såg dig direkt när jag kom in i lokalen. Ett par timmar senare reste du dig och gick. Strax därpå kom servitrisen med ditt vistkort, med några fint skrivna ord. Och resten är som man brukar säga, historia.

Men något storslaget firande var det knappast tal om, känns verkligen inte rätt just nu. 

Känner ni precis som vi? Å ena sidan vill man verkligen stödja en bransch som är i fritt fall, men å andra sidan tar man rekommendationerna vad gäller sociala kontakter på det allra största allvar. Vi besöker inte några restauranger eller caféer för tillfället, så det blev mysigt hemmahäng med grill och en film. 

Asiatiska små grillspett med biff, nudelsallad och srirachamajonnäs. Och den här kålsalladen som är en av min absoluta favoritsallader. För mig är det här verkligen råkost 2.0. Den här oslagbart goda smakkombinationen som är så typisk för vietnamesisk mat: balansen mellan sött, syrligt och salt som jag bara älskar.