Fredagstaco någon? Varför inte prova en ny variant? Fast nu kanske det blir ramaskri när jag kallar Temaki för Taco. Men jag tycker faktiskt inte att beskrivningen är helt fel, för de serveras på ungefär samma sätt.
Temaki kan man bäst beskriva som “Sushi i strut”. Ett väldigt trevligt, enkelt och socialt sätt att bjuda sin sushi på. Man ställer helt enkelt fram alla ingredienser, sen får var och en lägga sin topping på noriarket – och forma till en strut. Och dessa små läckerbitar ska sen njutas på direkten så att noriarken behåller sin krispighet. Personligen tycker jag också att Temaki är en härlig kombination av drinktilltugg och förrätt. Något man kan samlas och umgås kring.
Den här gången blev det en vegovariant med sesamstekt shiitake, japanskt picklad rödlök, sesammajonnäs och tångkaviar. Underbara smaker! Men se det som en inspiration – man kan fylla sina strutar med vad som helst. Bara lägg upp ingredienserna i skålar och sätt vänner och familj i arbete.
Temaki med sesamstekt shiitake och tångkaviar
Sushi i strut är alltid trevligt att bjuda på – och socialt – för det bästa är att låta var och en göra sina egna. Strutarna ska njutas på direkten så att noriarken behåller sin krispighet. Här gör jag en vegovariant med svamp, picklad lök och tångkaviar. Men se det här som en inspiration – man kan fylla sina strutar med vad som helst. Lägg upp ingredienserna i skålar och sätt dina gäster i arbete.
Ingredienser
12 stycken
- ca 3 dl kokt sushiris (enligt förpackningens beskrivning)
- picklad rödlök
- sesammajonnäs
- gurkstavar
- avokado
- vattenkrasse eller späda salladsskott, t ex röd mangold
- tångkaviar
- furikake, färdigköpt
- 6 noriark
Sesamstekt shiitake
- 200 g shiitakesvamp
- 4 tsk sesamolja
- 2 tsk japansk soja
Picklad rödlök med sushi su
- 2 rödlökar
- 1 1/2 dl sushi su, färdigköpt
Sesam– och sojamajonnäs (cirka 2 dl)
- 2 dl majonnäs
- 1 msk japansk soja
- 1/2 tsk sesamolja
Instruktioner
1. Gör sesammajonnäsen: Häll upp majonnäsen i en skål. Blanda i soja och sesamolja, lite i taget. Låt smakerna mogna.
2. Gör den picklade löken: Skala och skiva löken tunt. Blanda med sushi su. Låt marinera i rumstemperatur cirka 1 timme. Rör om ett par gånger under tiden. Förvara i kylen.
3. Temakin: Skiva svampen. Stek den i sesamolja i en teflonpanna. Häll på sojan och låt den koka in. Låt kallna.
4. Koksushiriset enligt förpackningen.
4. Lägg upp alla ingredienser i skålar.
5. Klipp noriarken på mitten, tvärs emot linjerna i arket.
6. Lägg ett halvt noriark i ena handen. Lägg på lite ris, vid den nedre kortsidan. Klicka på resten av ingredienserna.
7. Ta sedan tag i nedre hörnet och rulla ihop till en strut. Toppa med tångkaviar, lite picklad lök och strö över furikake. Servera genast.
Ibland kan jag bli så där vansinnigt sugen på en god hamburgare. Så var det i söndags – och ja, ni förstår nog vad som hamnade på middagsbordet här hemma. 
Jag är soppfreak.
Jag var faktiskt vuxen när jag fattade att man kan göra kåldolmar själv. Själv är jag uppvuxen på Dafgårds kåldolmar, och trodde väl antagligen att alla åt samma sak. Eller förresten, det var nog inget som jag ens reflekterade över.
En mustig och smakrik Ramen på oxsvans. Långkokets långkok.
Jag och storhelger. Uppenbarligen inte en ekvation som går ihop. I förrgår skrev jag “Hej vardag” och att jag är glad över vardagliga rutiner. Som sagt, uppenbarligen har jag ingen koll. Trettondagsafton idag – något som gått mig helt förbi. Så för alla er som har semester och vill fira julhelgens sista ledighet kommer kanske mitt kalasbidrag lite väl sent, men håll tillgodo – här är vinterns godaste kladdkaka.
Hej vardag! Jag väl knappast ensam om att ha tröttnat på “onyttig kalasmat”. Just nu känns det väldigt skönt att det är ett helt år kvar tills det är dags att återigen möta julmaten, såväl som nyårsmiddagen.
Ett av mina önskemål för nyårsmiddagen var ravioli. Ove gör verkligen världens godaste, med en fyllning av gorgonzola och potatis. Nu blev det inte så, vi landade i en fiskrätt. Däremot gjorde vi pasta igår. Dock inte ravioli, men gnocchi. Att göra sin egen pasta är verkligen ett härligt vinterpyssel. Fast i ärlighetens namn, varje gång vi ska göra pasta blir jag plötsligt köksassistent. Jag älskar också den här typen av kontemplativ matlagning – men jag har känslan av att Ove gör det ännu mer. Han ta i alla fall alltid pasta–kommandot. Och inte mig emot. Jag är rätt bra på att vara assistent och sällskapsdam också. Småprata, diska, öppna vin och gör riktigt dåliga brasor som alltid har en tendens att ryka in.